Förminskning av halslinning. Jag lärde mig från tant kofta att för vida halsar (på koftor), kan göras mindre genom att virka fasta maskor med ett stumt garn, på insidan av halslinningen. Virknålen ska vara tunnare än vad man har använt till plagget i övrigt. Man kan ochså hoppa över några maskor, tex vart 5:e maska.

En tubsocka. Den stickas med 2 rm, 2 am, som försjuts ett steg efter 3 varv. Den första blev FÖR smal. Märkligt. 50 maskor som jag här har lagt upp förefaller passa min 6 åring bra. Jag gör alltså ingen häl på den här sockan. Verkar smart till ett växande barn. Det är första gången jag stickar denna modell. Jag vet att drops har mönster. Appråpå socka, håll med att dessa är kanonfina: https://docs.google.com/fileview?id=0B9DBgV2cs-A4ODA4YWVkZWQtNTA2Yy00OTJjLWFlYzItZDJhY2JlN2JjZTAz&hl=en&pli=1 De måste låta sig göras av mig.
För några veckor sedan började jag med en långkofta i mosstickning. Garnet har jag färgat själv, men tycker inte så mycket om färgerna. Kan passa till jeans kanske. Jag färgar nog över alltihop när koftan är färdig. Jag vill gärna ha kvar lite melering, men inte så tydlig markering. Förslag på hur göra? På något vis försvann lusten att förtsätta. Mosstickning kräver ju att man tittar emellanåt vilken maska som ska stickas. Koftan ska bli jättelång, så jag vill ju inte att den ska bli ful... Kanske kan man bestämma sig för 10 cm i veckan, och sedan tillåta sig något annat emellan. Stickning alltså!

Lisa blev jättenöjd. Knappar är isydda. Modellen såg konstig ut när man la upp boleron på bordet, men den sitter mycket bra på.

Man KAN ta kort i motljus. I Barken fiskade vi kräftor för några veckor seda. Barnen passade på att bada.